J Lindström Dressage

Eat - sleep - ride - repeat

Månad: december 2015 (sida 1 av 3)

Energi 

Figo är en häst med jämnt energiflöde. Han har (när han är igång och tränar ordentligt) aldrig dagar där han är riktigt het eller dagar då han känns slö och trött. Det är jag otroligt glad över, dels för att det då alltid blir samma sak och vi blir aldrig störda av en sådan förändring men också för att det känns som om vi har hittat en bra nivå. 

Plexus, som jag hade i somras, hade hur mycket energi som helst, det tog aldrig slut. Och vilade han en eller två dagar så var man tvungen att ”rida ur” all energi innan man kunde fokusera på det man faktiskt tänkte göra. Jag har flera gånger önskat att Figo var sån – men ärligttalat är det bäst så som det är nu, även om det vore häftigt med lite mer power.

Men denna veckan har han varit full av överskottsenergi och det är för att jag inte hunnit rida så som jag brukar. Men det är inte alls så att det påverkar oss negativt. Det är en bra energi som kommer från en glad häst och det gör mig lycklig. Han har pipit när man fattat galopp, skakat på huvudet och frustat. Och han har bockat på kommando. Figo vet när han får bocka eller inte, jag ger honom en signal och då gör han det och tycker att det är världens roligaste grej. Men han skulle aldrig göra det om jag inte gav honom signalen att det är okej. Vill också tillägga att han inte gör några häftiga bockningar som man åker av av, utan han guppar mest upp och ner i galoppen, haha. Mer än så händer inte. Och jag är så glad att min häst är glad. Bara liiite vila till, sedan är vi igång igen! 

  


Jul

Hej hörrni!  

Julen bara flyger förbi… Jag har jobbat som en galning känns det som, försökt hinna med Figo så gått det går men han kommer i kläm när det blir så mycket jobb. Det är inte hela världen eftersom han har en lugnare period nu. Visserligen hinner jag rida efter jobbet (har kommit hem 18:30-20:30 denna veckan) men jag är så otroligt trött då så det blir inte bra om jag bestämmer mig för att träna på svåra grejor. Därför har vi longerat och joggat, bättre det än ingenting. 

Vi har i alla fall haft en jättemysig jul och jag har fått massor av fina julklappar! Bland annat nya pikeur ridbyxor (candela), fleecetröjor från harcour och schockemöle ..

Är ledig imorgon och på måndag och då ska jag passa på att rida ut och rida lite mer ordentligt innan jag åker till London på onsdag. 

  


Söndag 

Igår kändes som en turbulent dag… Den började i Jönköping, skulle tömma lägenheten på mina saker. Snacket mellan mig och Brodi (mitt ex) gick väl kanske inte som planerat och det känns så konstigt hur människor kan förändras så fort. Men nog om det… Livet går vidare och jag har fullt upp ändå! Efter det åkte jag och pappa till Borås för att julshoppa, dock köpte jag ingenting haha…  

Lite lugnare veckor står på schemat för Figo. Idag ska vi gå en långpromenad, hoppas hinna jogga en stund imorgon och på onsdag. Torsdag är det jobb och julafton (bara gå i skritten) men hinner nog rida ett pass till på fredagen. Lördagen blir uteritt på morgonen och söndag förhoppningsvis jogg. Alla pass ovanför är lugnare, möjligtvis hinner vi med en eller något träningspass, men nu ligger inte fokuset på TRÄNING. På onsdag nästa vecka åker jag ju till London i 5 dagar så då ska han få ta det lugnt och bara gå i skritten… Detta blir hans vintervila innan nästa träningssäsong drar igång igen! Alla hästar behöver vila, men Figo är igång så pass hårt att jag inte bara kan låta honom skrota i en hage i 4 veckor och han skulle dessutom klättra på väggarna av det, haha. Under hela året får han kortare viloperioder, så han får tid för återhämtning flera gånger. Väljer hellre att sprida ut det än att köra på flera veckor eller hela månader i sträck. 

  


Livet..

..går upp och ner.. Det har varit en jobbig månad men massor av strul på pojkväns-fronten, nu är det mest ”löst” på ett sätt jag först inte alls ville vilket nu resulterat i att jag är singel.. Har försökt att inte prioritera bort Figo men i vissa lägen har det inte gått att få ihop…

 Nu bor jag på heltid hemma på gården igen och det känns faktiskt väldigt skönt, är inte alls så stressad längre pga tidsbrist. Denna hösten har jag tappat minst 1/3 av mitt går pga konstant stress och en penicillin-kur och det säger ju ganska mycket om hur det har varit…

Börjar så smått känna mig tillbaka på banan! Figo känns helt fantastisk och han sprudlar av energi! Jag ska försöka att rida på nästa vecka också så gott det går (trots jobb varje dag), men blir det några dagar mindre så gör det inget eftersom han sedan ändå ska få en veckas vila när jag åker till London för att träffa min fina vän Lovisa Olen och fira in det nya året! 
   

Fotbollsspelaren Ignasi Miguel, min vän Bruno och jag i London på alla hjärtans dag 

   
  Jag och världens finaste Lilion i London
Hela gänget från förra nyår i London


Casello 

Ingwn har väl missat all uppståndelse kring Douglas Lindelöw och hans Casello? Nedan kommer den bästa artikeln jag läst hittills inom  ämnet.. 

Inte att hälftenägarna Bladhs vill få ut så mycket som möjligt för sin del i hästen.Möjligen att de hade nerver att i somras säga nej till sju miljoner kronor. Detta med tanke på att de själva är hästuppfödare och medvetna om allt som en häst kan råka ut för, vare sig den tävlar eller inte.

De hade då även sluppit advokatkostnader och en antagligen rätt påfrestande process. Samt att bli kallade girigbukar och annat mindre smickrande av hästfolk på sociala medier, samtidigt som Casellos ryttare Douglas Lindelöw får ett massivt stöd.

Men okej, det kanske är värt de tio miljoner kronor som Bladhs nu har god chans att få ut, oavsett köpare. Det är sisådär 66 gånger deras investering för nio år sedan.

Douglas Lindelöws mamma Agnetha och hennes sambo Clas Persson har ingen egen förmögenhet i ryggen. Ändå säger de nej till tio miljoner för deras halva av Casello, samtidigt som de skrapat ihop först sju och nu tio miljoner för att köpa loss hela hästen. DET är häpnadsväckande.

Ger ny glöd

Douglas Lindelöw, 25, och Casello är i dagsläget det enda helt självklara svenska hoppekipaget till OS nästa år. Men mycket kan hända på vägen.

Bara chansen att få rida för sitt land i Rio är för Douglas Lindelöw uppenbarligen värt alla dessa miljoner.

Idiotiskt, skulle man kunna säga.

Jag väljer att säga – stort.

Det ger en luttrad och desillusionerad sportjournalist ny glöd och tro på att det ändå finns något som fortfarande är värt något i sport, mer än pengar. Kanske.

25-årige Douglas Lindelöw har flera gånger tidigare sagt att hästhandlare kan han bli senare i livet, nu vill han gå all in i sporten och inte sälja sin bästa häst. Som journalist har jag citerat, men samtidigt tänkt: ja ja, så där säger alla, tills det kommer ett tillräckligt högt bud.

Nu är jag beredd att tro honom. Oavsett vad som händer efter helgen.

Obegripliga summor

Ett annat häpnadsväckande inslag är ägaravtalet för Casello. Det saknar en klar och tydlig skrivning om hur länge hästen ska behållas, till exempel över OS 2016.

Hästen köptes som treåring av de fyra, före detta goda vännerna, som ett kompisprojekt, något att ha kul tillsammans med på väg mot stjärnorna. Det är sällan en bra grund i affärer.

När det gäller hästar är det naivt och oprofessionellt. Och dessvärre inte ovanligt. Trots dagens obegripliga summor för dessa djur.

Sverige har förlorat mästerskapshästar förr, på grund av bråk och bristande avtal. Svenska ridsportförbundet kan inte blanda sig i avtalen. Man kan ändå tycka att förbundet, lagledning och kanske SOK skulle kunna kräva eller i vart fall skarpt uppmana landslagsryttare i en mästerskapssatsning att ha ordning på sina avtal.

Hästägaren Antonia Ax:son Johnsons avtal med dressyrryttaren Jennie Larsson är ett skolexempel. Där står att ryttaren disponerar hästen Zircoon Spring Flower till och med OS i Rio. Efter det ska den säljas. Det ger trygghet och arbetsro, vilket i sin tur ökar chansen att ta sig hela vägen i mål. 

Hur svårt kan det vara?

Om Casello försvinner till Qatars landslag nästa vecka kan Douglas Lindelöw trösta sig med minst tio miljoner kronor att köpa nya hästar för. Tusentals nya supportrar på kuppen betyder också mycket för att orka gå vidare.

Den stora förloraren blir svensk hoppsport som lider av hästbrist inför OS.

Värsta scenariot är dock att Qatar hamnar på pallplats i Rio tack vare Casello och visar att man visst kan köpa sig till en OS-medalj. Att man inte alls behöver träna upp sin häst med skicklighet, känsla och tålamod, det som är värt att beundra i ridsportens värld. Som är sportens själ.
Så otroligt bra skrivit av Elisabeth Hoff! Är så himla tacksam att Figo är egen uppfödning och aldrig kommer säljas så länge vi inte vill det… Vi har fått flera bud och riktigt höga bud på honom från USA som främst hopphäst, men han är alldeles för värdefull för oss för att säljas, det kanske känns dumdristigt men han är som en familjemedlem och i dagsläget är vi inte i behov av som pengarna. Drömmen är sen att han ska gå GP med mig och om jag slutar rida ska mamma kunna ha honom som sin GP-häst. När han blir lite äldre ska vi förhoppningsvis låna ut honom till någon lovande junior-ryttare! Det vore det allra bästa, Figo är aldrig någon som bara skulle vilja skrutta runt i en hage, han behöver sin uppmärksamhet och junior/yr-häst känns det som om han skulle kunna vara livet ut. Så planen är att låna ut honom, men aldrig sälja! Visst kan man inte säga nej till vilka bud som helst, men än så länge har inte dom kommit.  

 


Tränare 

Det här Med tränare är ju som en riktig djungel… Det är så viktigt att hitta någon som man klickar med, som ser till ens egna önskemål och drömmar och som matchar en i ridningen! Jag gillar klassisk och lugn ridning som är i harmoni med hästen, ologiskt ”nytänk” som förvirrar är inget för mig.. ? 

Som många av er vet tränar jag främst för min mamma, en till tre gånger i veckan. Hon är helt fantastisk och vet precis vad som behöver fixas till, ser små detaljer. Men det är nyttigt för oss båda att träna för andra. Hon är alltid med när jag tränar för andra och tar in mycket av vad den andra tränaren säger så vi kan jobba vidare på det hemma! 
Under ponnytiden tränade jag varannan fredag i Skene (1,5 timme hemifrån) för Sten Åstedt, hans träning fungerade jättebra för mig och min ponny. Under denna tiden (när jag var tonåring) var det dessutom svårt för mig att lyssna på mamma, så tränade inte alls lika intensivt för henne som jag gör nu. 

Med Figo tränade jag ett par gånger för Anette Christensson i Lidköping men gick sedan över till Bo Jenå i november förra året (tränar för honom i Landvetter). Hans träning har varit guld värd för oss, det har verkligen gett oss SÅ MYCKET för att hjälpa oss framåt. Det tråkiga är att det inte blir tillräckligt kontinuerligt… Ibland är träningarna inställda, någon gång var jag utomlands osv… Planen har varit att komma ner och träna hos honom istället (typ i somras, men då skadade ju sig Figo). 

Snart är det dags för vintervila och efter det ska vi (jag och mamma) förhoppningsvis ta oss ner till Rosé Mathissen och träna över en helg! Efter det ska vi förhoppningsvis börja träna varannan vecka för Peter Härnstam! Är så himla taggad på min och Figos framtid tillsammans! Hoppas verkligen att vi båda matchar bra med både Rosé och Petee 

  
Jag och underbara Plexus som nu är såld!


Äldre inlägg

© 2017 J Lindström Dressage

Producerad av WebArtDesignUpp ↑