J Lindström Dressage

Eat - sleep - ride - repeat

Månad: mars 2017 (sida 1 av 6)

PENNTROLLET

Alltsååååå, hur SÖT är han inte?!


Penntrollet❤️

Igår red jag Russel igen, jag och mamma ”delar” ju på honom, men han har tagit det lite lugnare nu i två veckor men nu är det dags att träna på igen! Han är ju en egen uppfödning som vid 4års ålder, efter 4års-testet där han fick gångartsdiplom, skadade sig otroligt illa. Han blev jagad (tror vi) av hans hagkompisar var av han fastnar i staketet och drar med sig det, inklusive stolpar, och en av stolparna vänder sig i luften och han spetsar sig själv. Stolpen gick rätt in mellan frambenen och ca 40 cm in ut mot höger sida (ungefär där skänkeln ligger). Mot alla odds så tog han sig ändå igenom det, men 300 vändor till veterinär och mängder av påföljder.

Först nu, när han är 10 så känns det äntligen som om hans otur börjar släppa. Det är en väldigt fin häst, den bästa dressyrhäst vi någonsin fött upp faktiskt. Vi har sagt det att vi ska börja träna på hårdare och mer intensivt och verkligen försöka få igång honom men håller han inte nu så får han helt enkelt bli en sån man rider på hemma någon gång ibland som travar helt fantastiskt. Jag tror verkligen att det ska gå och att han kommer hålla, om man gör det rätt. Men det finns liksom inga anledningar till att ”mesa runt” längre, han börjar snart bli för gammal liksom. Men ni förstår ju att det kanske inte är helt lätt att övertyga honom till att börja jobba lite hårdare när han chillat i 6 år, hehe 😉 Han har lite egna åsikter, samtidigt som han kämpar på som aldrig förr när han tagit sig över tröskeln. Till detta hör det ju även att han blev transporträdd av alla gånger han var sjuk och åkte till veterinären och att han inte lämnat gården på 6 år, så allt nytt och ovanligt är läskigt. Och bara att börja lämna gården är ett jätteprojekt i sig. Min förhoppning är att när han kommer bort är det så mycket nytt att han inte kan reagera på allt.

Igår red vi ett pass som började hemskt, men när han väl släppt till i nacken så var han superfin! Fick jobba jättemycket med ställningen och flytta honom för skänkeln samt rida många, många övergångar. Känslan han ger när han kommit igång är verkligen helt otrolig *hjärtögon*


VECKAN

Torsdag redan! Och snart är det dags för tävling igen 🙂 På lördag efter jobbet så styr vi bilen mot Strömsholm och Strängnäs för att på Söndag starta i kval två i kür-cupen, det ska bli så roligt. Figo har haft både en lugnare och hårdare vecka än vanligt. Han brukar gå ett par dagar i rad (dressyr, jogg, rida ut med mera) sedan vila en dag och gå 3-4 dagar till. Men denna veckan har sett ut så här:

Måndag: Promenad (vila)

Tisdag: Träning

Onsdag: Promenad (vila)

Torsdag: Träning

Fredag: Promenad (vila)

Lördag: Förberedande pass inför tävling

Söndag: Tävling Int1 Kür-cup

Detta beror helt enkelt på att 1, han är inte på sin tredje tävlingsvecka och 2, han känns så fin ändå och vi vet nu (efter Åstorp) vad vi behöver tänka på när vi rider och behöver då inte heller traggla massor, för att om jag rider rätt blir det rätt.

I dag ska vi träna ett tidigt pass för mamma innan jag börjar jobba vid 12. Figo kändes extremt pigg och fräsch på gårdagens promenad, hehe,  så det bådar gott inför dagens träning. Nästa vecka ska vi hoppa och om vädret tillåter både rida ut och galoppträna på åkern, alltså ytterligare en lugnare vecka med inte så mycket fokus på dressyren! För sen är det ett par veckor tills nästa tävling, man får passa på 🙂


ONSDAG

Godmorgon! 

Igår tränade vi och det kändes riktigt bra för första gången på länge! Jag har personligen fått en riktig knuff framåt sedan Åstorp och rider mer målmedvetet. Har även haft ett ordentligt snack med min tränare, det behövdes verkligen, nu känns det som om vi strävar mer åt samma håll. 

Det handlar mest om att jag personligen vill vara bra på en nivå innan jag går vidare till nästa. Jag har ingen lust att starta högre klasser om jag inte kan prestera i den klassen vi rider nu. Samtidigt måste man ju sträva framåt och öva på alla nya saker (piaff, passage, byten i varje) men jag är övertygad om att man kan träna på det man ska tävla i nu och det man ska tävla i framöver. Jag tror att det är jätteviktigt att inte tappa någon bit i pusslet på vägen. För allt som är i Int1 återkommer ju i de svårare klasserna också (förutom öppnor och treor) 

Så nu har jag sagt till min tränare att jag hellre tränar på delarna ur Int1 framöver än det ur de svårare klasserna. Så kan jag och mamma träna på de svårare sakerna själva hemma i lugn och ro. Det tror jag också är mycket bättre, för Figo är så känslig och blir lätt stressad. 

Här får ni i alla fall två klipp från träningen igår 😊 

​​


HAR SÅ FINA MÄNNISKOR I MITT LIV 

Tänk vilka fina människor jag har i mitt liv, som varit med ifrån första början i min satsning med figo ❤️ 


ATT SE TILL SINA BEGRÄNSNINGAR

Ja-A-ni. Det har varit en riktigt tuff helg i Åstorp psykiskt för min del. Jag vet ju att Figo är fin och när det stämmer inne på banan får vi också bra procent. Men Åstorps OBS-tävlingar är liksom inte helt rätt forum för oss. Det är svårt att konkurrera med färdigutbildade Grand Prix köpta för flera miljoner. Vi kan inte hävda oss där, än… Så i helgen grät jag en skvätt och gav upp allt hopp om Figo och vår framtid tillsammans, men har nu tagit mitt förnuft till fånga (dramaqueen).

Jag har en otroligt underbar häst som gör allt för mig och som jag vet kommer kunna gå Grand Prix, men han kommer heller aldrig vinna en Grand Prix i samma hårda startfält som jag tävlade emot nu i helgen. Men är det verkligen det viktiga då? Vi får helt enkelt se till våra begränsningar och göra det bästa utav det. Såklart är det lätt att tänka att alla har råd att köpa dessa dyra, färdigutbildade hästar när man är på en tävling som Åstorp. Men så är ju självklart inte fallet, det är inte ens så många hästar som kan gå Grand Prix.

Jag blev bara lite ledsen där och då, och kände att vi aldrig skulle bli bättre än 62% någonsin, oavsett klass; men vi blev ju tvåa i en Int1 förra hösten och ligger i vanliga inte på 62% utan kanske snarare 66%. Jag älskar min häst mer än någonting annat och jag vill verkligen göra den här resan med honom. Skit samma om vi aldrig kommer vinna en Grand Prix, vi kommer kunna starta den och jag lär mig så otroligt mycket på den här resan med honom. Tänk att ha utbildat och sedan startat med sin alldeles egna Grand Prix häst.


Åstorpsortens Ryttarförening – 23 – 26 mars

FEI Prix S:t Georges

Plats Ryttare Häst  
12 Jaqueline Lindström Figo 62.851%

FEI Intermédiaire I Kür

Plats Ryttare Häst  
6 Jaqueline Lindström Figo 65.542%

FEI Intermédiaire I

Plats Ryttare Häst  
12 Jaqueline Lindström Figo 62.061%


Äldre inlägg

© 2017 J Lindström Dressage

Producerad av WebArtDesignUpp ↑