Vi kom ju som sagt inte med till SM i år, det sög och ett tag var det riktigt jobbigt att inse, vi har ju kämpat så himla hårt. MEN nu känns det faktiskt inte alls så jobbigt, jag har kommit till insikt med att det finns så mycket mer än SM och världen tar verkligen inte slut där.

På ett sätt kändes det som om ”jag var den enda som inte lyckades” av oss tjejer och killar som tävlat tillsammans, men å andra sidan kanske jag också är den enda som tog en hopphäst till att bli dressyrhäst på ett år. Så va tusan, vi åker ju ändå dit, träffar alla som vi skulle träffat och kommer ändå ha världens mysigaste helg!

Sen kan ju verkligen vad som helst hända, jag vet ekipag som kämpat lika hårt som jag och idag var tvungna att stryka sig, eller sådana som fått en skadad häst – sådär dagen innan och också måste stryka sig. Så otroligt surt! Det är nog något av dom sakerna jag varit mest rädd för, att lyckas kvala och så händer något sådant, som man inte kan påverka.

Vi ska ju som sagt rida Msvb4 på torsdag (länge sedan jag red det programmet) och på fredag rider vi PSG (skulle inte förvåna mig om jag får mina 64% då…, haha). Jag ser i vilket fall fram emot helgen och det ska bli roligt att åka iväg.

Jag och mamma åker imorgon eftermiddag, och Lena & Jenny kommer för att hejja på oss på torsdag (dom stannar hela helgen). Vi åker hem lördag eftermiddag, för på söndag ska pappa nämligen debutera 140 på Grace och det vill man ju inte missa. Och vi har ju trots allt 11 andra hästar hemma som också vill ha uppmärksamhet 😉 När Grace har gått sin 140 på söndag har vi inte en enda egen uppfödning efter Belinda (Figos mormor) (dom är 6 stycken) som inte gått både medelsvår dressyr och 140 hoppning – de ni

   
 
Jag och Sissi Fesitval, på vårt första SM. Här blev vi 7:a i totalen och samma år rankade 8:a i Sverige. Bästa ponnyn ♥️