Vi var hemma vid 20:30 ikväll, kändes ganska lagom! Pappa hade mockat boxen och gjort färdigt Figos mat, och han har ju dessutom tagit hand om Plexus hela helgen – snacka om världens bästa föräldrar! 

Figo vet precis när vi kommer in på grusvägen och då börjar han trampa runt i släpet, inte farligt – men han stampar litegrann. När jag öppnade dörren så hyperventilerade han – JAG ÄR HEMMA! 

Öppnade sedan luckan, varav han passagerar baklänges ut ur släpet (haha) medan han spejar efter sina ston. Dom var inte i hagen som dom brukar – nähe?! Gick vidare mot paddocken och där var dom inte heller…?! Då börjar han gnägga som bara han kan (alltså som en idiot). Och så hör han grace som gnäggade till svars i stallet. JAG KOMMER!!!! sa Figo och travade mig ner till stallet, hängades i ett snöre efter – bokstavligttalat. In i stallet och så hingst-gnäggade han åt alla ston och hälsade på dom i tur och ordning. Snacka om att vara glad över att komma hem, Figo verkligen älskar sina ston. Han är ju kungen i stallet och har alltid full koll på vilka som går vart. 

Om man rider under tiden stona tas in och när man kommer tillbaka så förutsätter han alltid att alla ston är sålda eller i värsta fall skickade till slakt… Då får han panik och gnäggar tills någon svarar. Dramaqueen

Det kanske låter som om Figo är en jobbig häst, men det är det sista han är. Säger jag till honom att lyssna på mig så gör han det, men jag är bara glad över att min älskade häst har lite personlighet. 

 
Två av ”hans” ston