Igår, inför finalen, så kändes det bättre för mig mentalt och jag kände att jag kunde satsa lite mer. Bestämde mig först på morgonen att jag skulle rida den nya varianten av küren som har högre svårighetsgrad men passar honom mycket bättre. Var osäker eftersom jag bara ridit igenom den förra torsdagen, den första programvarianten av küren har jag ju ridit hela året och vi kan den utan och innan. Men visste att jag skulle vara så besviken på mig själv om jag fegade ur, och jag är så glad äver mitt beslut för detta passar honom verkligen som handen i handsken!

Fick till en bra framridning och när jag red in på banan så bara växte han istället för att bli lite matt som han ibland kan bli, YES tänkte jag. Vi höll varandra verkligen i handen genom hela programmet och hade så kul! Ãlskade häst, jag var så nöjd när jag kom ut. Han älskar musik, han är riktigt musikalisk och taggar verkligen till när han hör sin musik. Han var alldeles för taggad i fösta halten så där vägrade han stå still (dåliga poäng) 😉 sista halten var fin och där fick vi 7or.   Sen flöt programmet på fint med många fina delar. Tyvärr bytte han i varje en gång när vi vände rätt upp sista gången och gjorde byten i vartannat, men den första linjen med byten i vartannat fick vi 7:or på! När man rider kür och gör samma rörelse flera gånger så delar man betyget för rörelsen, alltså om man får 5 första gången och 7 andra gången får man betyget 6 (5+7/2=6)

Vi hade formtopp förra helgen och veckorna innan det så det är tråkigt att vi hamnade i en dipp just nu men det är så det är när man håller på med levande djur. Vi fick 66% och hamnade åter igen på en väldigt fin 5:e plats. Kan knappt förstå att det är sant. Det var otroligt fina hästar med i finalen och jag hade, med handen på hjärtat, inte förväntat mig att hamna på någon annan plats än nr8. Det hade inte heller gjort någonting i och med att vi var en av de 8st som lyckades ta oss till final och bara det kändes som en vinst, och så går vi och blir femma och faktiskt bevisar att vi har där att göra,  MAGISKT. 

Jag hade så många fina människor med mig i helgen, som kommit dit för att stötta och heja på mig. Det betyder så himla mycket för mig. Kan knappt beskriva känslan när man skrittar ut på banan och möts av en hel grupp av vänner och familj som står och gråter – ni är allt, tack för att ni stöttar mig jämt. Jag kommer leva på den här helgen länge, som vi har kämpat inför detta och vi tog oss igenom det så bra. Älskar min häst över allt annat, vi går genom eld för varandra <3