Idag ändrade jag vår planering lite, egentligen skulle vi bara gjort en jogg för att han skulle vara igång i kroppen inför morgondagens dressyrpass men vi galopperade på åkern istället. Så himla härligt väder och Figo älskar det verkligen. Han är guda-snäll precis som med allt annat, man kan bara lägga om skänklarna, smacka och säga ”kom igen nu killen” så är man uppe i 180 blås på nolltid och lika fort kan jag bara krama om tygeln med handen och tänka skritt så skrittar vi.

Jag har alltid varit livrädd för att galoppera på åkern, dels för att jag haft ponnys/hästar som slängt av mig där med också för att jag inte fått stopp på dom, det är så himla obehagligt. Men med Figo kan jag galoppera hur fort som helst, utan att vara det minsta rädd för jag vet att han alltid stannar.

Vi galt opperade stora galoppspång över åkern, två varv åt varje håll. Ville ju inte köra slut på honom, syftet var ju inte ett konditionspass utan att han skulle få ha det kul och komma igång i kroppen, verkligen på röra på hela kroppen och sträcka ut. Figo var minst sagt lycklig, och jag lika så.

Menngivetvis har jag dragit på min någon typ av förkylning+infektion och var helt slut i kroppen efteråt, ville sjunka ihop och dö typ. Kände mig helt borta – och jag har verkligen inte tid att bli såpass sjuk att jag inte kan rida. Än så långe går det bra medan jag rider, hoppas det håller imorgon och helgen också, att jag mår skit efteråt kan jag leva med.

Imorgon hjälper mamma mig, hon är ju dressyrtränare och det är världens bästa grej – att alltid ha sin tränare med sig, varje dag! Ska rida igenom Figo och känna att det känns bra inför helgen utan att köra slut på honom.