Började dagen vid 7, precis som på lördagen. Mamma följde med mig till tävlingsplatsen – vi fodrade, mockade och promenerade med Figo. Han var lika nöjd och glad som dagen innan, men lite, lite ledsen för att Saga Terrviks underbara Goldy och Tango åkt hem. Figo hade blivit placerad längst ner i stallet i ena hörnet för att det stod på hans lapp att han var hingst. Han hade alltså inga hästar runt om kring sig, närmaste häst var 4 boxar bort, så han hade det helt klart lite ensamt…

Men under dagen när vi groomade, pysslade och knoppade kom massor av små barn förbi och klappade på honom, så det vägde nog upp ensamheten lite grann. Snälla, underbara, älskade, stora häst som låter små sjuåringar klappa och mysa med honom.

Sadlade på och hoppade upp 40 minuter innan start, ville inte ha en för lång framridning eftersom han gärna blir lite trött när han varit borta i tre dagar. Men Figo kändes pigg och fräsch, skönt! Han lyssnade framåt och bakåt. Flyttade mycket i sidled både i skritt, trav och galopp med fokus på att ha koll på bogarna och att han hela tiden var lösgjord i det arbetet. Gjorde många övergångar  och det kändes också bra.  La han sedan på en stor volt i galopp, rund över ryggen och låg i formen och satte igång med piruettarbetet, han har lättast för att komma igång så och det är en metod som fungerar bra för oss. Han satte sig väldigt fint på sina bakben och efter samlad galopp-piruettgalopp-samlad glaopp några gånger åt varje håll så började jag vända. Först bara två steg och sedan vände jag i halvpirutter, dom blev jättefina! Vissa mer centrerade än andra, men just att vi har hittat känslan är så skönt! Det har dessutom blivit jättestor skillnad sedan jag bytte till kortare sporrar.

Men så hände något efter en skrittpaus. Helt plötsligt tyckte Figo att ”näähä du mamma, jag kan bäst själv”. Så han gjorde bytena efter hjälpen och innan hjälpen, minskade galoppen mitt i en ökning osv. Roligt att han visar karaktär, hela tiden var han liksom positiv och glad och då kan man ju inte bli arg, han är ju trots allt världens sötaste, men efter några korrigeringar och med extra tydliga hjälper så lyssnade han bra igen.

Väl inne på banan blev han jätterädd för dom blå domarborden, så klart, han är ju faktiskt dressyrhäst nu… Haha! Kände efter det att han inte kom igång ordentligt. Kom in i öppnorna något steg för sent åt båda hållen eftersom han inte var helt med mig, i mellantraverna på kort diagonal så kom han inte igång förrän på slutet och den ökade traven blev sådär.. Skritten var mycket bättre än i Åstorp och galoppen kändes delvis bra. Ena piruetten blev magisk men så bytte han givetvis galopp i sista steget, han orkar inte sätta sig så mycket än, men snart så! Tyckte att bytena kändes lite korta och spända, inte alls så luftiga som dom kan vara, men ända ett okej galopprogram. Hela tiden hade jag dock känslan av att han tänkte ”lite mer får du nog faktiskt kämpa matte…. ;)”.

Jag var ändå nöjd måste jag nog påstå. Vi hade liksom inga enorma missar, men helt klart inte heller ett fantastiskt program. Många delar kunde varit mycket bättre, men inget var superdåligt.  Figo går dessutom helt klart bättre utomhus, det kändes typ som 100 grader i ridhuset och det är klart att det blir jobbigt att andas för en sån stor häst då och det spelade nog in en hel del.

Vi fick 63.186%, alltså var vi åter igen väldigt nära ett kval även denna gång men va tusan! Vi är ju precis nya på det här och med så mycket som inte kändes bra, med ändå den procenten, så borde det ju inte vara omöjligt att få 64%!

 

Nästa helg är det dags för nästa kvaltillfälle, denna gången uppe i Sigtuna (Segersta), så spännande! Vi ska bo på Segersta och Figo har sagt att han ska bli bästa kompis med Weine och Darcia!