Första klassen kändes sådär, ingenting gick dåligt på framridningen men inne på banan så försvann allt… Otroligt många missar och han kändes jättekonstig. I serierna vinglade fram och tillbaka och det händer ju aldrig annars. Skrittade ut en lång sväng i skogen efteråt och grät, det kändes behövligt – jag som aldrig gråter annars. Men det känns liksom som att förlora. 62% på nationell nivå är bra men när jag vill ju ha det där jävla kvalet, hur svårt ska det vara… 

Satte mig i bilen med högsta värmen på, åt en fralla lyssnade på bra musik och försökte ladda om. Var riktigt glad och positiv innan jag hoppade upp och var riktigt taggad för att rida en start till, konsigt nog. Bytte till ett par kortare sporrar för att kunna rida mer. Hade riktigt bra flyt på framridnigen och hade en bra känsla när jag kom in på banan. Gjorde ett bra program och herregud vad jag red, haha! Kände att ”om inte det här är 64% så vet jag inte vad som är det”. Jag var så himla nöjd med vår ritt och att dessutom lyckas ladda om från en sån misslyckad start jag hade innan. 

Fick massor av fina kommentarer av dom som hade kollat och jag kände bara YES. Men så kom procenten, 0.1% bättre än klassen innan. Va tusan. I protokollet hade jag fått massor av fina kommentarer ifrån domarna men ändå samma slutprocent, det känns ju inte ens möjligt. 

Men vad ska man göra egentligen? Hoppas att både equiterapeuten och massören kan komma ut i vecka och kolla på Figo, jag vet att något är fel, även om jag lyckades rids runt det problemet i den sista starten. 

Nästa tävlig är om två veckor i Björbäck och anmälde mig idag till en tävling i Örebro helgen efter om jag inte lyckas kvala i Björbäck. Att det ska vara så svårt men jag vill så gärna och jag vet att vi kan. Och jag vet att jag hade haft mitt andra kval till SM nu om han inte hade gått omkull i stallgången, jag känner min häst och många missar i helgen berodde på vad som nu har lagt sig fel i hans stora kropp.

  
Har i alla fall haft en supertrevlig helg i Hammarö tillsammans med massor av fina nyfunna vänner. Igår var vi ett helt gäng på 5 familjer (vi, Frankenberg, Glennhammar, Holm och Wahlström) som käkade middag ihop och det var så himla roligt och mysigt. 

Blir också så glad över att jag haft kontakt med både Saga Terrvik och Susanna Hellström under helgen. Pratat om deras starter i Willands och hur det känts, peppat varandra och ja – det är så kul när man känner folk som lever i samma värld!