Idag var det dags för Peter träning igen! Vi har tränat på hårt dom senaste två veckorna och jag har faktiskt känt att vi gjort stora framsteg sedan den förra träningen – genom att vi jobbat vidare på det vi gjorde då.

Jag känner mig minst lika motiverad att jobba vidare två veckor framåt igen på de saker vi övade på idag. Peter ger oss riktigt bra verktyg, och han får mig att inse i exakt vilka delar det är som vi tappar poäng i på tävlingsbanan – hur, varför och inte minst; vad vi ska göra annorlunda.

Men det kommer ständigt tillbaka till att Figo måste bli högre och stadigare i fronten, luftig i fram och bära sig själv. Det blev idag väldigt svart på vitt, och jag kände bara ”jag ger upp”. Det suger att jag har en fantastisk häst som gör allt för mig och gör allt jag ber honom om riktigt bra, men att han inte är tillräckligt hög i fram hela tiden. Han är ju liksom byggd så (inte i uppförsbacke) och jag vet inte hur mycket, och hur länge jag kan rida i den höga formen innan han går sönder. Givetvis gör vi allt enligt konstens regler, är försiktiga och lägger stor vikt på att förebygga att sådana problem skulle kunna uppstå. Men det går ju aldrig att utesluta att något sånt hemskt skulle kunna hända en dag – och vad är det här värt.

Vi kan sälja Figo till USA som hunter-häst (givetvis dressyr- och hopphäst också), tjäna löjliga mängder pengar – köpa mig en riktig dressyrhäst, men det är det sista jag vill, jag vill göra det här med Figo.

Samtidigt är det jätteviktigt att jag kommer ihåg – förra året red vi PSG på 64,6% och då var han inte alls lika uppe och stadig i fram som han är nu. Det kommer bli bra, och jag har en jättefin häst. Jag måste bara ge oss tid, Figo är helt fantastisk och dom bitarna han bär sig själv med en luftig front så känns han magisk.

(Det kommer ett inlägg lite senare som förklarar alla övningar vi gjorde idag!)

IMG_1706