Gårdagens och dagens pass har varit fokuserade på att ge mer. Alltså – mer lösgjordhet, mer ställning, mer böjning, mer energi, mer samling, mer ökning – ni fattar. Och herregud va fin han har känts! Jag tror förstås att den nya bettkombinationen har gjort sin del av denna magiska känsla –  och ingen är gladare än jag i så fall. Givetvis rider jag kanske på mer, men jag har fortfarande feber (så, så mycket mer och bättre kan jag inte rida än vanligt). Kom på i förmiddags när jag pratade med Marion, som jobbar hos oss, att jag inte varit frisk sedan november. Nu lutar det åt att lägga pengar på tillskott till mig istället för till Figo, för min situation är ohållbar… Orkar inte vara sjuk längre…

Igår började vi passet med många skolor, både öppnor och slutor – rättvända och förvända, rakt fram och på diagonal. Och han blev såå avslappnad i nacken och ganasherna. Vi har hela våren fått kritik på lösgjordheten för att få högre poäng, så det är väl på tiden att göra något åt det!

Figo är ju inte naturligt byggt i uppförsbacke och nu när han senaste halvåret kommit upp mer i fronten har fokus legat på att hålla honom där och hitta styrka där, alltså har lösgjorheten i den höga formen kommit lite ur fokus. Äntligen känner jag att han är tillräckligt stark för att kunna fokusera på det, för det kommer ge oss så mycket!