J Lindström Dressage

Eat - sleep - ride - repeat

NÄR ALLT SUGER

Jag vet att jag är jättelöjlig och att det finns folk som har det mycket värre än vad jag någonsin kommer ha det. Men idag är en som dag då jag känner att allt suger och jag blir ledsen för precis allt.

Figo har vilat sedan clinicen i lördags (bara gått i skrittmaskinen) och egentligen hade jag sett mycket fram emot att få rida honom idag. Det är såklart det bästa med varje dag och passet gick väl egentligen ganska bra men så bara känner jag att jag borde ge upp allt. Vi kommer inte bli tillräckligt bra, vi kommer aldrig klara det, han är inte gjord för det här, jag pressar honom över hans kapacitet osv osv.

Jag känner aldrig såhär annars och har väldigt hög tro på oss men ibland så suger allt. Jag älskar sociala medier men när man ständigt matas med att varenda en (typ) köper nya superförmågor eller färdiga GP-hästar så känns det man själv håller på med hopplöst. Vi har inte dom ekonomiska tillgångarna och kommer säkert aldrig ha det heller. För 15år sedan hade var situation varit ganska normal men nu har många i toppen enorma ekonomiska tillgångar och det ändrar ju spelet lite. Men jag vet ju det, det var ju samma för 2 veckor sedan när vi debuterade IntII och då var jag jättenöjd, men just nu känns det som om allt är skit #dramaqueen.

Jag blir så ledsen på att man kan köpa sig till framgång och att det inte alltid handlar om talang eller hur duktig man är som ryttare utan snarare om hur mycket pengar man har. Ibland känns det som om oavsett hur mycket man kämpar och hur mycket tid man lägger ner på sin satsning så kommer man aldrig nå lika långt utan dessa pengar. Hatar när jag är lipig och känner såhär men idag var det en sån dag.

Kan inte någon bara tro på mig och ge mig en superfin häst?! Så känner jag.

2 Kommentarer

  1. Åh jag förstår dig och känner med dig. <3 Jag tror faktiskt alla har sånna här dagar, oavsett vilka hästar de sitter på. Av egen erfarenhet känner jag igen mig i det där och då har jag haft förmånen att kunna köpa och få rida fina hästar, både GP utbildade och unghästar med topp kvalité. Då blir istället pressen enorm och man tvekar på sig själv som ryttare. "Varför ska jag sitta och rida de här fina hästarna? De är alldeles för bra för mig. Jag kommer bara förstöra dem. osv." Så jag tror vi alla möts av negativa tankar och tvekar på oss själva vissa dagar oavsett nivå, oavsett förutsättningar och oavsett hästmaterial. Och det är okej att ha sånna dagar.

    Du om någon har bevisat att ni är duktiga nog och att allt är möjligt. Att köpa sig tillframgång inte är ett måste. Fortsätta bara kämpa på din väg för du inspirerar otroligt många med den resan du gör! <3

  2. Jag förstår dig och känner många gånger precis samma sak. Jag har alltid drömt om samma sak, enda sedan jag var 5 år och började med hästar, vilket är 20 år sedan – Jag ska bli bäst! Men så är det pengarna som gör det svårt. Jag är lycklig att mina föräldrar en gång i tiden köpte en ponny och sedan ännu en till mig. Om så ett gotlandsruss och en okänd korsning. För 1,5 år sedan la jag alla pengar jag ägde och tog ett lån och köpte en 3årigt SWB-sto som hade glöden i ögonen och som passade min tomma plånbok. 1,5 år senare hade jag drömmen om att matcha henne som 5åring mot Falsterbo, men både pengarna i träning och att kunna åka tryter dit från Norrland. Och uppe på det har hon genomgått en stor hormonell berg-och-dal-bana i vår så vi ”ligger efter” ännu mer. Så nu tar vi varje dag som den kommer och jag hoppas att livet ser ut på ett annat vis någon annan dag. Men just nu kämpar vi tillsammans hemma, mestadels i vår ensamhet sent på kvällarna i ridhuset efter ridskolan. Samtidigt vet jag att om jag säljer min älskade ponny som jag ägt i 11 år och min unghäst så kan jag köpa en ännu lite finare häst, men då säger hjärtat stopp. Min ponny skulle jag aldrig kunna sälja, trots att hon redan vid 16 års ålder är pensionär till största del. Det är svårt, vi får hela tiden göra val som kommer sätta spår i vår framtid. Men tack och lov kan vi hålla på med hästar precis hela livet och än är inget för sent! Vi får inspirera och peppa varandra och bevisa att det går, för ibland gör det faktiskt det. Och rätt vad det är ramlar vi över möjligheter som kan förändra allt(jag vill försöka vara optimist!). Du är en riktig inspiration och när jag ser dina videos på instagram beundrar jag alltid det du gör, din ridning och ditt engagemang. Du får mig att tro på att även jag och min unghäst en vacker dag ska rida svår klass tillsammans!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*