Jag har ju – som flera av er vet, inte någon egenskap av att bli nervös. Detta är såklart både på gott och ont. Inför stora finaler eller när det verkligen gäller (när man rider i lag och på SM till exempel) så håller jag mig alltid stencool. Stressar aldrig upp mig och går bara in på banan och gör min grej.

Men som idag, så får jag också i detta ”tillstånd” svårt att tända till, hitta ett riktigt GO och jävlaranamma. Jag känner själv att jag skulle behöva bli lite nervös så jag ”rider bättre” och tar det på större allvar. Nu så är jag liksom nöjd med att åka på tävling och det går helt okej. Figo är som en labrador till sättet och jag har alltid varit som en pitbull och just den känlsan måste jag hitta tillbaka till. Nu är jag nöjd och glad för ingenting och känner ingen press över att jag ”måste” prestera, som en labrador, haha…

Intermediarie 1 är inte målet för oss, jag vill ju rida u25 och Grand Prix på Figo – redan gärna nästa år, det är nog också en av anledningarna till att jag inte anstränger mig mer automatiskt. Förra året var YR-SM målet och då tog jag varje start på blodigt allvar och gjorde alltid så gott jag kunde, jag måste dit igen även om Int1 inte är målet – men en stor del av resan, det spelar lika stor roll.

Figo kändes i alla fall ganska bra idag men jag red  dessvärre inte ihop honom ordentligt. Jag har fått feber igen och känner mig väldigt matt i kroppen så det spelar nog också tyvärr in ganska mycket på dagens resultat.

Vi fick nästan 62% trots räknemiss i treorna och lite för öppen form överlag, så det känns ändå bra! Men jag vet ju att vi kan så mycket mer, nu måste vi bara visa det också. Först av allt måste jag dock se till att bli frisk till 110%, så jag klarar av att rida honom till 110%.